attackbebis

Hej Lars. Idag har jag gjort några ganska betydelsefulla saker. Jag började med att snickra en pall av överblivet virke (som jag hittade under sängen i lördags). Den blev fin. Jag kände mig faktistk så nöjd med den att jag, glad i hågen, fortsatte på den heliga överblivet-virke-linjen. Detta resulterade i att jag åkte till en av mina favoritaffärer (inte Djurmagazinet, utan Harald Nyborg) och införskaffade en rasp. Resten av dagen ägnades således till intensivt och frenetiskt raspande. Jag finner det lugnande, men samtidigt glädjande och befriande, att få raspa fritt. Att efter eget behag få bestämma resultatet av sitt raspande är enligt mig guld värt. Denna fina känsla sitter ännu i kropp och själ, som du kanske märker av detta ytterst positiva inlägg, och det kan ju inte precis bli sämre av att jag snart ska unna mig att titta på dagens episod av På Spåret. Det är lika bra jag är ärlig mot dig, Lars. Alltså: Jag känner mig nöjd.

Dagens läte blir inget sämre än: Kom Hem - Barbados

Peter Harrysson (Ja, jag avgudar honom)