2010-07-31
Hejsan Lars!
Nu ska jag berätta i detalj om gårdagen, var beredd!
Dagen börjde ganska normalt och vanligt vid 03.30 tiden. Jag gick upp och drack ett stort glas sprite (inte sprit). Det var mycket läskande. När jag sedan skulle spika in dagens spik i väggen upptäckte jag att småspiken var slut. Paniken utbröt och rädslan spred sig i hela kroppen. Vad skulle jag ta mig till? Jag började genast gråta och medan tårarna rullade ner från kinderna kunde jag inte sluta tänka på hur jag skulle komma ihåg hur många dagar det gått på året, nu när jag inte kunde markera dagen som jag alltid gör.
Efter en dryg timma hade jag lugnat ner mig,
Jag tog cykeln ner till närmaste välsorterade matbutik och gick väldigt nöjt mot dörren. När jag var på väg genom, sesam öppna dig dörren, så öppnades den helt enkelt inte. Då slog det mig att klockan inte var så mycket... Jag blev mycket, mycket arg och besviken, allra mest på mig själv...
När affären äntligen öppnat gick jag in och hämtade spiken. På vägen mot kassan gick jag förbi fryst mango. Jag kunde inte låta bli, det gick bara inte, så rätt som det var satt jag och myste i kylan bland mangon. Där satt jag en lång stund, ända tills personalen kom och sade att det både var kränkade och stötande att sitta så där bland maten. Jag förstod så klart ingenting, jag gör ju så hemma!! Ahh, mitt stora nöje var förstört. Jag begav mig hemåt med en stolt kasse i handen.
När jag kom hem spikade jag i spiken rakt in i väggen, helt utan problem! JA, JAG ÄR DUKTIG! Jag tog mig även tid att räkna alla årets dagar, med hjälp av spikarna, och kom fram till att det hittils har gått 44 dagar!
Nu ska jag rita glasögon på folk i tidningen!
Nu ska jag berätta i detalj om gårdagen, var beredd!
Dagen börjde ganska normalt och vanligt vid 03.30 tiden. Jag gick upp och drack ett stort glas sprite (inte sprit). Det var mycket läskande. När jag sedan skulle spika in dagens spik i väggen upptäckte jag att småspiken var slut. Paniken utbröt och rädslan spred sig i hela kroppen. Vad skulle jag ta mig till? Jag började genast gråta och medan tårarna rullade ner från kinderna kunde jag inte sluta tänka på hur jag skulle komma ihåg hur många dagar det gått på året, nu när jag inte kunde markera dagen som jag alltid gör.
Efter en dryg timma hade jag lugnat ner mig,
Jag tog cykeln ner till närmaste välsorterade matbutik och gick väldigt nöjt mot dörren. När jag var på väg genom, sesam öppna dig dörren, så öppnades den helt enkelt inte. Då slog det mig att klockan inte var så mycket... Jag blev mycket, mycket arg och besviken, allra mest på mig själv...
När affären äntligen öppnat gick jag in och hämtade spiken. På vägen mot kassan gick jag förbi fryst mango. Jag kunde inte låta bli, det gick bara inte, så rätt som det var satt jag och myste i kylan bland mangon. Där satt jag en lång stund, ända tills personalen kom och sade att det både var kränkade och stötande att sitta så där bland maten. Jag förstod så klart ingenting, jag gör ju så hemma!! Ahh, mitt stora nöje var förstört. Jag begav mig hemåt med en stolt kasse i handen.
När jag kom hem spikade jag i spiken rakt in i väggen, helt utan problem! JA, JAG ÄR DUKTIG! Jag tog mig även tid att räkna alla årets dagar, med hjälp av spikarna, och kom fram till att det hittils har gått 44 dagar!
Nu ska jag rita glasögon på folk i tidningen!
Kommentarer
Trackback
