2010-06-13 11:10 Plirande gråsparvar är inget för mig
Godmorgon du underbara Lars!
Efter min krävande tältning har jag känt att jag behövde vila upp mig och bara ta hand om mig själv ett tag. Det har jag också gjort, och det var rätt trevligt. Dock skedde ett litet missöde igår när jag skulle tillaga lite fattiga riddare. Eftersom man helst undviker onödigt arbete tänkte jag att jag kunde sitta vid köksbordet, doppa brödskivorna i geggan och kasta dem till stekpannan på spisen (som jag knutit ett snöre till så att jag skulle kunna skaka runt lite). Min briljanta idé fungerade alldeles utmärkt tills min spefågel till granne satte igång att klippa gräset. Som du förstår satt jag ju alldeles lugn och fin där och gräddade perfekt fattig riddare efter perfekt fattig riddare, men så bestämmer sig den där grannen för att dra igång sin gräsklippare! Tänkte människan inte på att vederbörande kunde skrämma livet ur sin harmlösa granne?!? Jag blev såklart livrädd och trodde att det var en tiger som hoppat upp på mitt tag, och mitt i förskräckelsen drog jag lite väl hårt i mitt snöre och min 37:e fattig riddare flög iväg med en hejdundrades fart och satte sig med ett smack rakt på min hjässa! Satan till granne man har, alltså. Men, klipsk och förnuftig som jag är, kom jag på att en fattig riddare på huvudet är underbart, man kan blir ju aldrig hungrig, och om man nu skulle bli det kan man ju bara grabba tag i en liten hårtäckt fattig riddare-bit, och vips är hungern borta! Dessutom slipper man onödig disk.
TJO PÅ EN STUND, DIN TVEKLÖSA HUND!
Efter min krävande tältning har jag känt att jag behövde vila upp mig och bara ta hand om mig själv ett tag. Det har jag också gjort, och det var rätt trevligt. Dock skedde ett litet missöde igår när jag skulle tillaga lite fattiga riddare. Eftersom man helst undviker onödigt arbete tänkte jag att jag kunde sitta vid köksbordet, doppa brödskivorna i geggan och kasta dem till stekpannan på spisen (som jag knutit ett snöre till så att jag skulle kunna skaka runt lite). Min briljanta idé fungerade alldeles utmärkt tills min spefågel till granne satte igång att klippa gräset. Som du förstår satt jag ju alldeles lugn och fin där och gräddade perfekt fattig riddare efter perfekt fattig riddare, men så bestämmer sig den där grannen för att dra igång sin gräsklippare! Tänkte människan inte på att vederbörande kunde skrämma livet ur sin harmlösa granne?!? Jag blev såklart livrädd och trodde att det var en tiger som hoppat upp på mitt tag, och mitt i förskräckelsen drog jag lite väl hårt i mitt snöre och min 37:e fattig riddare flög iväg med en hejdundrades fart och satte sig med ett smack rakt på min hjässa! Satan till granne man har, alltså. Men, klipsk och förnuftig som jag är, kom jag på att en fattig riddare på huvudet är underbart, man kan blir ju aldrig hungrig, och om man nu skulle bli det kan man ju bara grabba tag i en liten hårtäckt fattig riddare-bit, och vips är hungern borta! Dessutom slipper man onödig disk.
TJO PÅ EN STUND, DIN TVEKLÖSA HUND!
Kommentarer
Trackback
