2011-01-20 Sidenpredikat
Hej Lars, min vän!
Idag har jag inte gjort så mycket vettigt (förutom när jag penslade ögonbrynen med passerade tomater förstås, jättekul!)
Imorse, precis efter att jag tappat bort min kilt, skrev jag en fin dikt:
Kilt, kilt var har du tagit vägen?
Kilt, du vackra, har du smitit?
Det sliter som en furu i mitt ben
Filmjölken rusar mot tsaren
Aldrig får jag nosa i mitt öra
En sådan poet. Lika slående som det vore att bli attackerad av en bebis. Du rubbar mig... Emotionellt. Du slog mig ur balans. Din poesi tvingade mig till tårar.
jag tackar så ödmjukt för dessa ord, de stärker mitt ego! du är inte den enda som rördes till tårar, jag satt själv och storlipade över min egen förträfflighet häromnatten
